Love And Payne

 

 

Alexandria's Perspektiv

 

“Eugh..”, stönade jag irriterat och slog upp ögonen. Bra där, Alex - du ligger på golvet. Jag måste ha ramlat ned under natten, inte konstigt att jag har så ont i ryggen. Försiktigt vred jag huvudet åt höger, Tiffany låg och sov, tack gode gud. Jag ställde mig sakta upp och smög in till badrummet, där jag tog en hårsnodd och satte upp mitt hår i en bulle mitt på huvudet. Klockan var bara runt nio, men jag är väldigt morgonpigg av mig. Min sminkväska stod fortfarande kvar vid handfatet, så jag kletade på några lager mascara på mina tjocka ögonfransar och målade lite lätt med kajalpennan runt mina ögon. Mer än så var inte nödvändigt. När jag var färdig så gick jag tillbaka in till sovrummet där jag såg Tiffany sitta på sin säng. “God morgon.”, sa jag glatt. Tiffany morrade något jag inte kunde tyda och släpade sig själv in till badrummet. Till skillnad från mig så brukade hon vakna runt ett på eftermiddagen och det brukar ta flera timmar för henne att piggna till, sorgligt nog. “Ryck upp dig, Tiffie. Vi ska träffa One Direction idag.”, sa jag entusiastiskt medans jag plockade fram några kläder att ha på mig. Som igår så plockade jag fram ett par svarta tights, ett grått linne, en mörkare grå kofta och en svart halsduk. Det var snart första advent och det var inte direkt varmt ute. På fötterna hade jag ett par bruna stilettstövlar som gick ungefär till knävecket, jag hade faktiskt tagit till mig det som Harry hade sagt; så idag skulle jag ha på mig mina urfula glasögon, för hans skull. Jag hörde hur min ringsignal ekade över hela rummet, jag slängde mig över sängen för att nå telefonen och skakade bort mina tankar på Harry när jag såg vem det var.
“Hej.”, jag drog ut på ordet och såg mig nervöst omkring.
“Hej, älskling.”, svarade rösten. Det var Jake, min nuvarande pojkvän. “Vad gör du?”, frågade han. Jag tuggade oroligt på läppen men slappnade sedan av. Det var ju inte så att jag hade gjort något fel, eller hur?
“Gör mig ordning för att få träffa One Direction.”, sa jag leendes även fast jag visste om att han inte kunde se mig igenom telefonen. “Aha, roligt.”, sa han ironiskt. Typiskt honom att bli svartsjuk över allt.
“Kom igen, Jake.”, började jag. “De är fem världskända killar, och alla är dessutom över arton - varför skulle någon lägga märke till mig?”, jag ljög. Faktum är att jag mycket väl visste om att Harry hade lagt märke till mig, men jag ville inte göra Jake orolig. “Ringer dig sen, älskar dig.”, sa jag snabbt och lade på. Jag hörde Tiffany harkla sig bakom mig, jag vände mig om. Hon stod med armarna i kors över bröstet som hon brukar göra när hon har sett eller hört något hon inte gillar. “Var det Jake?”, frågade hon kallt. Jag nickade. Tiffany har aldrig gillat Jake, hon brukar säga att han är egoistisk och bara utnyttjar mig för mitt utseende, men grejen är ju den att jag inte är snygg för fem öre. Och med utnyttjar så menar hon sexuella handlingar, vilket också är omöjligt eftersom att jag är oskuld. “Let’s get out of the town, baby we’re on fire!”, sjöng jag, tog tag i Tiffanys hans och drog med henne ut ur hotellrummet. “Killarna väntar på oss.”, Tiffany såg frågande på mig och lyfte ena ögonbrynet.
“Hur vet du det?”, sa hon spydigt. Jag puttade upp den enorma porten till hotellet och kom ut på trottoaren. “För att Paul hade sagt att vi skulle vara färdiga vid tio.”, fnittrade jag. Tiffany himlade med ögonen men protesterade inte. Vi gick några hundra meter tills vi kom in på en stor parkering där jag kunde se Harry stå lutad mot bilen. Jag lyfte handen i en vinkning och han sprack upp i ett glatt leende. “Alex!”, ropade han.
“Hi, Harry.”, skrattade jag. Han drog in mig i en stor och gosig kram, vi stod så i någon minut innan Tiffany harklade sig och Harry bad om ursäkt. Han gav henne en snabb kram och sa att vi kunde sätta oss i bilen. Louis Liam och Zayn hade tagit en egen bil så jag, Tiffany och Harry satte oss i baksätet medans Niall satt bredvid Paul i framsätet.
“Good day, Alex.”, hälsade Paul glatt när jag hade satt mig tillrätta.
“Hi there, Paul.”, sa jag minst lika glatt. Han log mot mig innan han startade bilen och körde ut från parkeringen.
“So, where exactly are we going?”, frågade Tiffany. Niall kvävde ett skrik och vände sig mot oss. “We’re going to an amusement park!”, Tiffany blängde på honom och suckade. “Fine..”, mumlade hon.
“Sounds fun!”, sa jag leendes. Niall log ett sött leende och vände sig framåt igen. Jag kände hur Harry snuddade min hand (definitivt med flit), jag tittade storögt upp på honom och han log mot mig.

---

Det har varit sjukt stressigt idag, måste skriva färdigt kapitel sju tills imorgon och jag har dessutom spanska och matte prov på Torsdag, så förlåt om kapitlet är lite dåligt, hehe. :D Fortsätt kommentera, älskar er!