Love And Payne

 

 

Niall’s Perspektiv

 

Paul hade kört oss tillbaka till våra lägenheter, Harry och Zayn försvann in till deras rum med Caroline och Mathilda medans jag tog med Kat till min lägenhet. Väl innanför dörren sjönk Kat ned på soffan och begravde ansiktet i händerna.
“What did just happen’?”, frågade hon nästan ljudlöst. Jag kliade mig nervöst i nacken och tuggade lätt på min underläpp.
“I’m so sorry.. This wasn’t meant to happend.”, stammade jag fram. Katherine såg frågande på min medans hon började vanka av och ann runt i rummet.
“What does this even mean?”, sa hon sedan.
“I wish I knew..”, sa jag sorgset. “All I know is that our faces is going to cover the newspaper tomorrow..”, en djup suck klämde sig fram genom mina läppar. Jag gick fram till Katherine och lade båda mina händer på hennes axlar.
“Don’t worry”, sa jag tröstande. “You’re not going to lose me.”, ett litet leende spred sig på hennes hjärtformade läppar och jag kunde höra hur hon gav ifrån sig en lättnad suck.
“Good -”, sa hon. “- good.”, jag lade båda mina armar runt henne och kramade henne hårt. Jag var inte rädd över att våra ansikten skulle pryda förstasidan på varenda tidning i England imorgon, Kat och är inte mer än vänner.. Även fast jag gärna skulle vilja bekänna mina känslor för henne.

 

Katherine’s Perspektiv

 

Nialls famn var lika varm och gosig som vanligt - jag hade faktiskt inget emot hans kramar, de var ljuvliga. Under flera tillfällen har jag försökt att berätta för Niall hur jag känner för honom; att jag gillar honom som mer än en kompis. Jag har ärligt talat aldrig känt mig såhär förut, bara av att se honom gör mig glad, och när jag rör vid honom skickas en stöt genom hela min kropp.

 

Två veckor senare

 

Tillsammans med Caroline trädde jag in på Starbucks i centrala London. Skoldagen var över och vi hade bestämt oss för att ta en kopp kaffe innan Niall och Harry kommer.
“So.. Do you like Niall?”, frågade Caroline så fort vi hade satt oss ned vid ett bord.
“Really?”, skrattade jag tyst och lyfte ena ögonbrynet. Caroline nickade ivrigt och jag kunde se hur nyfiken hon var över vad jag skulle svara.
“Well, yeah.. I like him -”, började jag. “- alot.”, Caroline sken upp i ett glatt leende men sänkte sedan sin blick.
“Niall likes you, too.”, sa hon efter ett tag. Jag smuttrade försiktigt på det varma kaffet och höll nästan på att sätta allt i halsen när jag tillslut uppfattade det hon nyss hade sagt.
“He does?”, kläckte jag dumt ur mig. Caroline nickade.
“He talks about you alot.”, den varma känslan som jag alltid får när Niall kramar mig väcktes till liv igen och jag kände hur mitt hjärta slog dubbla slag. Han gillar mig! Hur nu det är möjligt, tänkte jag. Jag vred försiktigt huvudet och såg Niall så och knacka på glaset, hans breda leende smittade av sig och jag sken själv upp i ett blygsamt leende.
Jag och Caroline lämnade Starbucks och följde efter Niall som ledde oss till en stor, svart bil. Medans Harry hälsade på Caroline så drog Niall in mig i en typisk “Niall-kram”. Jag gav ifrån mig ett gulligt skratt när jag såg hur Niall drog in lukten av mig genom näsborrarna.
“Do I smell good?”, frågade jag och vickade flörtigt med ögonbrynen.
“You sure do.”, svarade Niall med ett kort skratt. Harry stack ut huvudet från bilrutan och bad oss att skynda; vilket Niall viftade bort och vände sig mot mig igen.
“I like you..”, muttrade han osäkert. Jag log ett halvt leende, lade båda armarna runt hans hals och andades nära hans läppar.
“I like you, too.”, gnällde jag. Han lade ett finger under min haka och lyfte mitt ansikte till samma höjd som hans.
“Do you mind if I do this, then?”, frågade han retsamt och förflyttade sina läppar närmare mina.
“Not at all..”, svarade jag frånvarande och bara någon sekund senare möttes våra läppar. Jag svarade genast kyssen genom att öppna min mun och smyga in min tunga i hans. Våra tungor lekte lite med varandra innan jag avslutade kyssen och tittade andfått upp på Niall. Det var inte så att jag tvivlade på att Niall var en bra kyssare - men kyssen var bättre än vad jag hade förväntat mig.
“Come on, now!”, klagade Harry en sista gång innan han förstod vad som nyss hade hänt. “Oh my God!”, sa han med en pipig röst.
“Shut it.”, skrattade Niall och hjälpte mig in i bilen.

---

Lite kort idag, förlåt! Måste göra lite sista minuten plugg tills imorgon, hehå. Iaf, här är det! Den efterlängtande kyssen... (; xx