Love And Payne

Katherine’s Perspektiv

“Do you really have to go?”, stönade jag frustrerat när Niall hade avslutat den långa, gosiga kramen.
“Yeah, I’m sorry. We’re going to record the last song for Take Me Home today.”, förklarade Niall. Jag nickade förstående, men jag ville inte att han skulle lämna mig, inte igen.
“Oh.. Okay. What’s the name of the song?”, frågade jag. Niall rynkade pannan som om han letade efter i sitt minne efter titeln på låten, och jag lät honom ta den tiden han behövde.
“They don’t know about us.”, sa han. “It kinda reminds me of you.”, skrattade han sedan.
“And what’s it about?”, jag var riktigt nyfiken - eftersom att han nyss hade sagt att den påminde honom om mig.
“I can’t tell you, you have to wait ‘till the release of the album.”, retades Niall, jag puttade till honom på armen och putade surt med underläppen.
“I’ll call you, I promise.”, sa han och gav mig en sista kram innan han öppnade ytterdörren och försvann ut i regnet. Jag saknade honom redan.. Det är jobbigt när vi bara har umgåtts i en vecka och känslorna för honom redan hade börjat att växa - frustrerande. Han är snäll, gullig, han behandlar mig väl och hans kramar är varma och gosiga - man vill liksom inte släppa taget.

Niall’s Perspektiv

“That’s it for today, boys.”, hörde jag någon säga och jag tog av mig hörlurarna. Tillsammans med killarna lämnade jag studion och vi begav oss ned till bilen.
“I’m hungry.”, stönade jag frustrerat. Harry gav ifrån sig ett ljuvligt skratt och gav mig ett snett leende innan han hoppade in i bilen.
“Well, I’m meeting up with Caroline. Zayn, are you coming too?”, frågade Harry och tittade frågande på Zayn. Han nickade till svar och spände fast säkerhetsbältet.
“Ask Katherine if she wants to come.”, sa Harry plötsligt. Jag lyfte ena ögonbrynet och undrade om han var seriös. Både Zayn, Harry och Louis hade offentligt visat upp deras flickvänner - men Kat var efterallt bara en kompis.
“Yeah.. Why not?”, muttrade jag och smällde igen bildörren. När vi hade börjat rulla så fiskade jag upp min telefon från byxfickan och skickade ett sms till Kat.
To Katherine, 16:57: Harry and Zayn are meeting up with their gfs, do u want to come?? xx
Jag skickade iväg sms:et och det tog inte lång tid innan jag hade fått ett svar.
From Katherine, 16:58: suree, just tell me where and when. xx
Ett leende spred sig över mina läppar när jag läste meddelandet, jag skickade ännu ett sms och berättade vart vi skulle mötas och hon skrev att hon kommer om tio. Även fast det bara var några timmar sedan vi senast träffades så var jag uppspelt över tanken att få se henne igen.

Harry puttade upp dörren till en trevlig restaurang i London och bad kyparen om ett bord. Kyparen ledde oss till ett stort bord längst in i restaurangen, flera ljus prydde träbordet och sofforna var klädda i äkta skinn; mysigt - det är så vi gillar det. Precis när jag hade satt mig ned hörde jag fotsteg och in kom Katherine, Caroline och Mathilda.
“Hi there, love!”, sa Zayn mjukt och omfamnade Mathilda i en varm kram. Harry gjorde det samma med Caroline och jag gav Katherine en snabb kram innan vi alla satte oss ned.

Middagen var trevlig, det blev aldrig någon obekväm tystnad och när vi väl kände att ingen hade någonting att säga så startade vi ett nytt ämne. Jag och Kat hade delat på tapas, precis som vi hade gjort i Amerika och vi hade lärt känna varandra ännu bättre; vilket skrämde mig. Känslorna för henne växte allt mer dag efter dag, och jag var rädd över att hon inte skulle klara pressen att vara min flickvän - om det nu blir vi två.
“After you, my lady.”, sa jag med en mörk stämma som fick Kat att fnissa. Hon drog på munnen och formade ett sexigt leende som gjorde mig knäsvag. Ett leende bara hon kunde göra, när hennes ena hörntand blottades och hennes kisande ögon visade lust. Jag kände hur min puls slog allt snabbare, jag vek undan med blicken och följde efter henne ut ur restaurangen. Medans Harry, Zayn, Mathilda och Caroline begav sig mot bilen igen stannade jag med Katherine.
“Promise to call me..”, mumlade hon och lade armarna runt min hals. Jag nickade och klämde fram ett ärligt leende. Försiktigt lade jag armarna runt hennes midja som om jag var rädd för att hon skulle gå sönder och drog in henne i en kram. Hon lutade huvudet mot min axel och jag kunde känna henne andas mot min nacke, jag rös av välbehag. Vi skulle precis avsluta kramen när jag hörde en fotoblixt bakom mig, av rena reflexer så vände jag mig hastigt om och såg runt fem paparazzis stå med kameror riktade mot våra ansikten.
“Who’s she?”, frågade den ena.
“Niall we want answers!”, ropade en annan. Jag fäktade med armarna i hopp om att dem skulle skingra sig, men de stod kvar och fortsatte att knäppa bilder av oss.
“Lets go.”, mumlade jag, tog Katherines hand och började småspringa mot bilen. Jag kunde se hur förvirrad hon var, men jag hade inte tid att förklara för henne vad som nyss hade hänt. När vi hade hoppat in i bilen frågade Harry varför vi dröjde så, jag ignorerade frågan och bad Paul att börja köra; vilket han gjorde.