Love And Payne

Katherine’s Perspektiv

Det hade gått två veckor nu och Niall hade inte hört av sig alls. Vilket gjorde mig enormt deprimerad - han lovade ju mig att han aldrig skulle glömma mig! Hah, varför trodde jag för en sekund på att jag var speciell och att jag faktiskt hade betytt något för honom? Som alla andra lekte han med mitt hjärta och kastade bort det så fort jag vänder ryggen till. Caroline och Veronica hade varit på mig hela veckan om någon fest som skulle hålla hus idag, hemma hos någon jag inte ens vet namnet på. Men jag tackade faktiskt ja, jag behövde verkligen något som fick mig på andra tankar. En dov knackning på ytterdörren väckte mig ur dvalan jag nyss hade sjunkit in i, jag gick hastigt mot dörren, öppnade den och bemöttes av en stor kram av Caroline.
“Time to get you ready!”, sa hon glatt och steg in i huset.
“Alright?”, jag drog ut på ordet, följde med henne upp till mitt rum och satte mig ned på sängen. Medans hon rotade runt i mina lådor efter smink, kläder och annat skrev jag ännu ett sms till Niall.
To Nialler, 18:59: i miss you.. Please call me? xx
Det var faktiskt ett tag sedan jag sms:ade honom, och jag visste inte ens varför jag fortfarande försökte få tag i honom, när det var så uppenbart att han undvek mig.
“Who are you texting?”, frågade Caroline nyfiket efter att hon hade fyllt min säng med åtsmitande, korta klänningar.
“Some guy I met in the US a few weeks ago..”, mumlade jag till svar. Hon såg frågande på mig, satte sig ned på sängen, knäppte händerna och lade dem i sitt knä.
“That’s hot. What’s his name?”, sa hon och vickade flörtigt med ögonbrynen.
“Niall.”, jag ångrade precis att jag hade berättat för henne vad hans namn var. Fast, vilken skillnad skulle det göra? Det finns säkert flera tusen olika Nialls i hela världen! Caroline vände sig mot mig, öppnade munnen men stängde den sedan - som om det var något hon försökte berätta för mig, vilket gjorde mig ännu mer nyfiken!
“What is it?”, jag lade huvudet på sned och iakttog henne.
“Nothing.”, hon viftade bort min fråga och klistrade på ett fejkat leende på hennes klarröda läppar. Jag hade ingen lust att fråga ut henne just nu, så jag nickade, som om jag var nöjd med hennes svar.
“Here, take this.”, hon drog ut på “this” och räckte mig en kort grå klänning. Jag gav den en snabb blick innan jag försvann in i min walk-in-closet och bytte om. Medans jag tog på mig klänningen såg jag mig i helkroppsspegeln, den var rätt tajt, men ändå rätt luftig.. Och väldigt snygg! Det förvånar mig hur jag ens hade den här klänningen i min garderob.
“Let me see it!”, hojtade Caroline från sovrummet, jag tog ett steg in i rummet och gjorde en smidig piruett för att visa upp klänningen.
“Oh, my, God!”, utbrast hon. “It looks so sexy on you!”, sa hon gulligt. Jag gav henne ett blygt leende och flyttade blicken från hennes ansikte ned till hennes knä.
“Am I gonna wear those?”, frågade jag tyst. Jag var inte lika säker på skorna, de var vita med svarta ränder - som en zebra, och hade en rätt hög klack. Jag som bara är van att gå i Converse..
“Yes, you are. Now put them and this on.”, sa hon och räckte ett halsband till mig, som jag hängde runt halsen, jag tog emot skorna och satte på mig dem likaså.
“Since you’ve already done your makeup, lets go!”, skrek hon av entusiasm. Hon tog tag i min arm och drog med mig ut från rummet, nedför trappan och ut på gatan. Eftersom att jag redan var ovan med att gå med klackskor, så var det ännu värre att försöka hålla uppe takten med Caroline - och hon sprang.

När vi stod utanför den stora villan som festen höll hus i så började det regna, Caroline skyndade med att knacka på dörren innan hon smällde upp den och sprang in i huset med mig hack i häl.
“Caroline?! Where are you going?!”, ropade jag efter henne. Hon försvann snabbt ur mitt synfält och att det fanns hundra andra personer i rummet påverkade min jakt efter henne.
“Caroline?”, jag knuffade mig förbi en massa folk tills jag såg henne sitta i en soffa med en drink i ena handen. Jag skakade på huvudet och gick fram till henne, sjönk ned i soffan och korsade armarna över mitt bröst.
“You want a drink?”, frågade hon. En vecka tidigare hade jag fyllt sjutton, vilket betydde att jag fortfarande var minderårig, vilket betydde att jag absolut inte fick dricka.
“Sure..”, tvekade jag, men tog ändå emot glaset. Jag visste att hon tillslut skulle tvinga mig att dricka upp alltihopa, så jag svepte glaset på en gång.
“Wow, girl.”, hörde jag någon säga. Och när jag vände på huvudet såg jag Tyler stå framför mig. Jag pressade fram ett leende och ställde mig upp.
“Hi.”, sa jag mjukt. Han klämde fram ett “hi” tillbaka innan han drog med mig ut på dansgolvet. Vi dansade i flera timmar, svepte drink efter drink, och tillslut blev jag riktigt full. Jag har aldrig varit van vid alkohol, vilket gjorde mig ännu mer påverkad än alla andra.
“Kat, we’re leaving!”, skrek Caroline ifrån hallen. Jag bad henne att vänta på mig medan jag sa hejdå till Tyler, vilket hon gick med på.
“See you on Monday.”, sa jag och gäspade stort. Han svepte sin sista drink, tittade på mig och gäspade likaså. Jag gav honom en snabb kram och sprang efter Caroline till hallen på ostadiga ben.